Precis kommit hem efter att ha guidat och finner mitt lilla hus helt tomt och tyst. Något jag för två veckor sedan trodde skulle ha kännts som himmelriket.
Min familj har åkt hem.
Och istället för att fyllas av ren lättnad över att äntligen få vara ifred (jag är lite av en ensamvarg på det viset) så har jag faktiskt en liten klump i magen och en känsla av: “nej, men vart tog ni vägen?”
Vi hade en fantastisk tid tillsammans och jag är så oerhört glad och tacksam över att ni alla (tillsammans) valde att komma ner hit och förgylla min tillvaro. Och det menar jag verkligen. Precis vad jag behövde. Lite Nilivaara hysteri och kärlek i stora doser och nu mår jag hundra ggr bättre igen.
Älskar er hela bunten och hoppas vi ses snart igen!
Vilken intressant blogg du har! Jag ska själv jobba som guide i sommar. Spännande att följa din vardag.
Kika in på I Love Travel för reseinspiration.
Ha en bra dag!
Tack Minna för allt vi fick uppleva hos dig under hela två veckor. Kunde inte i min vildaste fantasi tro att vi skulle klara av det utan bråk o värre skrik! Men allt funkade lättsamt bara man hade tålamod att vänta någon att diska eller plocka bort eller städa osv. Ingen bråk om mat eller dryck, ingen sade heller; paska ruokaa, en halua. Skönt att ha en sådan familj att man kan åka utomlands ihop utan att bli värsta fiender, hi hi.mamsen